Ryssland: Ett skriande brott mot folkrätten

Den ryska ambassaden skriver:

”Ryska Federationen erkänner inte legitimiteten antingen av utgången av Kronofogdemyndighetens auktion eller av Sveriges Högsta domstols beslut från den 1 juli 2011, som tillåter själva möjligheten att tvångsutmäta den ryska beskickningens beståndsdel.

Huset i fråga var förr i tiden Handelsrepresentationens huvudbyggnad, även idag ligger där ett arkiv, ett garage och bor Ambassadens medarbetare, med diplomatisk status och behörig ackreditering i Sverige.

Den genomförda auktionen utgör ett skriande brott mot normer i folkrätten. Själva auktionen påminner faktiskt om någon spekulationsoperation, eftersom till och med Kronofogdemyndigheten förklarat att den inte kan garantera fysiskt tillträde till byggnaden. Enligt Artikel 22 Wienkonventionen om diplomatiska förbindelser från 1961 ”skall beskickningslokal vara okränkbar”.

Konkret sagt, “beskickningslokal, dess inredning jämte övrig egendom som finnes där liksom beskickningens fortskaffningsmedel får ej bli föremål för husrannsakan, rekvisition, beslag eller exekutiva åtgärder”. Detsamma återbekräftas i Sveriges Lag om immunitet och privilegier i vissa fall från 1976 och i bestämmelser i Sveriges Utsökningsbalk från 1981. Dessutom i enlighet med §1 Sveriges Lag (1971:661) om immunitet och privilegier i vissa fall ”skall vad som föreskrivs om immunitet och privilegier i de bestämmelser som skall tillämpas i Sverige enligt lagen, skall gälla trots bestämmelser i andra författningar”.

De svenska myndigheternas aktioner mot Ryska Federationens suveräna diplomatiska egendom väcker desto större förundran i och med att Sveriges Utrikesdepartement aldrig ifrågasatt den diplomatiska immuniteten av Ryska Federationens Handelsrepresentations lokaler. Det är förvånande att hela verkställningsförfarandet för Kronofogdemyndighetens tvångsförsäljning av tjänste- och bostadsbyggnaden tillhörande Ryska Federationens Handelsrepresentation i Stockholm har ursprungligen inletts på ytterst tvivelaktiga grunder, då Sveriges Högsta domstol hänvisar till vissa nya rättsliga teorier rörande statsimmunitet och till FN:s konvention om immunitet för stater och deras egendom 2004 som egentligen aldrig trätt i kraft.

Det är också ganska märkligt för oss att just Sverige, med dess anseende som förkämpe för folkrätten, tillgripit mildast sagt omstridda åtgärder för att driva in skulden till förmån för en person som inte ens är en svensk medborgare eller har uppehållstillstånd i Sverige. Enligt Wienkonventionen, “det åligger den mottagande staten att vidtaga alla lämpliga åtgärder för att skydda beskickningslokal mot varje form av intrång eller skadegörelse och för att hindra att beskickningens frid störes eller dess värdighet kränkes”.

Vi kommer att värna fast våra lokalers diplomatiska okränkbarhet och kommer att förhindra obehöriga från att komma in. I detta fall försvarar vi folkrättens grunder som styr relationer mellan stater.

Som följd – en allvarlig skada för de rysk-svenska relationerna. Och skulden för detta läggs på den svenska sidan. Vi har på alla de senaste åren uppmanat att förhindra en sådan utgång, eftersom vi är övertygade att våra länder och samhällen är intresserade av en grannskaplig och ömsesidigt respektfull dialog. Hela denna situation kan inte vålla annat än en djup oro.”

Relaterade artiklar

• Köparen av Rysshuset drar sig ur
• Ryska diplomathuset sålt

Ämnen

Juridik Lidingö Ryssland

---