Miljonprogrammens öde: "Allmännyttan bör byggas färdigt"

Tre företrädare för Andelsägarbolaget, en tidigare vd för ett allmännyttigt fastighetsbolag och en kommunpolitiker sticker ut hakan i en debattartikel på bostadspolitik.se när de, i den, besvarar ett tidigare inlägg från docent Jan Jörnmark. Jörnmark menar att rivningstakten av miljonprogrammens hus bör snabbas på, för att på så sätt bereda plats för nya, bättre hus.

Men i stället för att riva bör man, menar de fem debattörerna, genom att bygga på 2–3-våningshus med delägarboende öka attraktiviteten i slitna miljonprogramsområden. I alla fall om man frågar dessa fem, som är: Fredrik Olsson, partner Andelsägarbolaget och grön debattör, Ulf Nyqvist, styrelseordförande i Andelsägarbolaget och före detta vd i allmännyttiga bolag, Henrik Friman, vd Andelsägarbolaget, Göran Wallo, tidigare vd Strömstadsbyggen och Pontus Tengby, kommunalråd (MP), Värmdö.

Rivning och nyproduktion, menar de, riskerar att upprepa och fördyra problemen ytterligare. "Istället bör allmännyttan byggas färdigt genom nya våningar av ägande som kan rädda allmännyttan och bygga den vackrare och starkare på en redan lagd grund", heter det i skriften. Fredrik Olsson på Andelsägarbolaget, en av författarna till debattartikeln, får frågan om beståndet av miljonprogrammens hus verkligen går att rädda.

– Ja! Inaktivitet och dålig förvaltning av gjorda investeringar och över en miljon människors bostäder har skapat stora problem men såklart kan vi som samhälle göra bättre. Ett hållbarhets-misslyckande kan inte åtgärdas genom att slänga befintligt och ta ännu mer resurser i anspråk för att prova igen.

– Det vi föreslår är att bygga färdigt miljonprogrammet på redan lagd grund med vackra våningar av ägande som rättar till historisk passivitet. Möjligheten för människor att över tid köpa in sig för att äga sin bostad inom allmännyttan/miljonprogrammet ger finansiering och makten tillbaka till de boende. Det är människor och inte staten eller kommunerna som är grunden i räddningsaktionen.

Fråga nummer två blir då: bör man göra det och varför?
– Självklart. Samhället har fått ett uppdrag att förvalta människors hem och en nära världsunik samhällsinvestering. Tyvärr har idén om vad förvaltning som att ta hand om tidigare gjorda investeringar lite glömts av som grundläggande ide. De vanligaste och lägsta husen i allmännyttan har länge behövt ordentliga åtgärder för att kunna bära sina kostnader. Lappa men utan att klara upprustningskostnader går inte över tid, svarar Fredrik Olsson.

– Gör man inget så ramlar husen snart omkull av sig själva och det scenariot likväl som att riva för att bygga nytt skulle innebära kostnader som det aldrig kan finnas täckning för utan en reform med hyresbidrag eller liknande som skulle få vanliga reformer att likna en västan-bris.

Vad ska avgöra om ett fastighetsbestånd är värt att utveckla i stället för att riva? När ska man riva?
– Om både husen och efterfrågan på orten är i botten så saknas grund för en räddningsaktion. Men då är det inte heller rivning och nyproduktion som ligger på bordet.

Vi ser, i flera av de så kallade miljonprogramsområdena, en del sociala problem med utanförskap och ibland kriminalitet. Kommer den här typen av ändrat boende hjälpa till att förändra bilden av områdena och i så fall på vilket sätt? Och kan det inte – med tanke på dessa områdens dåliga rykte – ibland vara bättre att "nollställa"; riva och, så att säga, börja om?
– Nollställa och börja om existerar inte som verkligt koncept. Människor och samhällen försvinner inte med rivna hus. Alla som intresserat sig för den typen av boendesegregation som beskrivs när man pratar om miljonprogrammet vet att områdens täthet och koncentrationen av hyresrätter allena är grunden som också över tid förvärrar problemen. FN, EU och alla partier förespråkar blandning men vi har en modell som kan skapa blandning av ägt och hyrt från en vecka till en annan. Och som inte säljer ut allmännytta, de boende köper in sig, säger Fredrik Olsson.

Södertörns högskola arbete med lyckoparadoxen menar Fredrik Olsson illustrerar väldigt bra hur problemet ser ut. Där har man visat att samhällets viktigaste motor för arbetskraft finns i de områden som kallas utsatta, det är där människor bor när de går igenom utbildning och in i arbete. Dock flyttar många när de ges möjlighet trots att många uppges gilla sina områden.

– Det är för att stoppa och vända den här utvecklingen där människor med alternativ som vill äga eller bo upprustat lämnar och alternativlösa flyttar in som vi har utvecklar delägarboende. Med modellen kan instegs-ägande över tid skapas så att människor som vill äga inte behöver flytta och trösklar till ägande blir lägre. Samtidigt kan upprustning ske utan att hyror drar iväg till nyproduktionspriser.

Just frågor om nyproduktionspriser är, menar Fredrik Olsson, något som bör ställas till de som tror att riva och bygga nytt skulle lösa problemen.

– Om ett område ses som oattraktivt, blir det då hetare med samhällets högsta boendekostnader? Och ska skattebetalarna betala mellanskillnaden på efterfrågan och kostnader? Vi tror att estetiska lyft som inte är på sådana prisnivåer är vägen fram.

Det finns en oro för att, oavsett hur fint och omgjort det blir efter upprustning och tillbyggnader, fastigheterna inte blir attraktiva på grund av bland annat sammankopplingen med just miljonprogrammet. Då har man investerat och lagt en massa arbete i onödan. Eller? Hur ser ni på en sådan risk?
– Det har tagits risker varje dag sedan miljonprogrammet byggdes genom passivitet som skjuter problemen framför sig och snart ramlar husen omkull. Att få attraktivare hus genom rimliga kostnader är en investering för att aktivt hantera risk. Tyvärr syns det på platta huslådor sedan dagen de byggdes att de inte är attraktiva, det vill vi rätta till, förklarar Fredrik Olsson och avslutar:

– Nivåerna på investeringar för rivning och nyproduktion är en risk i en nivå som bara kan ses som attraktiv med enorma pengar från staten i hyresbidrag eller liknande. Och estetiskt och kvalitativt, var är de vackra och nyproducerade husen i bättre kvalitet än miljonprogrammet hade? Kvaliteten har snarare gått nedåt medan priserna har gått upp och vackert är det nära aldrig. Bra våningspåbyggnad kan skapa skönhet där den behövs!

Ämnen

Bygg/Arkitektur Miljonprogrammet Allmännyttan Sveriges Allmännytta Andelsägarbolaget Fredrik Olsson Ulf Nyqvist Henrik Friman Göran Wallo Pontus Tengby

---