Attefalls lösningar på bostadskrisen

Attefall var bostadsminister i Alliansregeringen 2010–2014. Nu är han bland annat strategisk rådgivare till Veidekke och på bostadspolitik.se presenterar han sina tankar och punkter – elva punkter som han även menar borde kunna samla en majoritet i riksdagen:

Attefall skriver:

• Bostadsbristen kvarstår och blir allt besvärligare på många orter,
• Vi bygger totalt sett för lite och byggandet sjunker.
• De är allt svårare att komma in på bostadsmarknaden. Det krävs kapital, köpoäng eller kontakter.
• Rörligheten är för låg, vilket förstärker ovanstående problem och hämmar arbetsmarknadens rörlighet.

Det är också viktigt att de åtgärder som vidtas angriper dessa problem och långsiktigt inte förvärrar dem. Ett annat krav man bör ställa är att åtgärderna är statsfinansiellt rimliga, går att genomföra med relativt kort tidsperiod och har parlamentariska förutsättningar att få gehör. Man måste också inse att bostadsmarknaden är komplex och att alla aktörer – hela regeringen, alla myndigheter och kommunerna - måste dra åt samma håll.

Hur kan då en sådan agenda se ut?

1. Se över kreditrestriktionerna. Det har gått för långt. Amorteringskraven, bolånetaket och bankernas kvar-att-leva-på-kalkyler innebär sammantaget att trösklarna blivit för höga för ungdomar och de med stabila inkomster men med litet eget kapital att komma in på den långsiktigt alltid billigare ägda bostadsmarknaden. Ränteavdragsmöjligheterna kan i detta sammanhang begränsas för de med stora lån.

2. Inför subventionerat bosparande i någon form och möjligheter till startlån eller statlig kreditgaranti. Kan vi ge alla, utan kreditprövning och utan säkerhet, möjlighet att låna flera hundra tusen kronor till studier borde staten, efter kreditprövning och med säkerheter, kunna
hjälpa förstagångsköpare med att låna till en del av exempelvis kontantinsatsen.

3. Öka utbudet av planlagd mark. Om inte kommunerna planlägger mark blir inga bostäder byggda. Och om utbudet av mark är lågt stiger priset. Här krävs en utbudschock så att det i varje kommun finns en hög med färdiga och flexibla detaljplaner. Därmed sjunker markpriset, konkurrensen ökar när nya aktörer lätt kan komma in och tiden mellan idé och färdig bostad blir kortare. Kommunerna bör få ett statligt stimulansmedel för att ta fram dessa planer och underlätta nödvändig infrastrukturutbyggnad. Men kraven från statlig och regional nivå för att bidra till ökat planläggande bör också skärpas. Kommunala påhitt som tekniska särkrav, egna restriktioner utöver nationell lagstiftning ska effektivt förbjudas och beivras med vite.

4. Uppskov av reavinster ska vara möjliga att göra fullt ut och beskattas först när man lämnar den ägda bostadsmarknaden.

5. Nyproduktionshyror bör kunna sättas fritt under de första femton åren, därefter fasas de in i bruksvärdessystemet.

6. Förhandlingssystemet reformeras så att ett oberoende skiljedomsförfarande inrättas och att de årliga förhandlingarna bättre beaktar förvaltningskvalitet, underhållsambitioner och de enskilda lägenheternas kvaliteter och läge. Om inte parterna löser det själva måste lagstiftaren ingripa.

7. Standardiserade och industriella lösningar och typhus ska kunna få ett nationellt godkännande som sedan kommunal bygglovshandläggning inte kan underkänna.

8. Bostadsbidragen måste höjas.

9. Kommunernas sociala kontrakt måste tillåtas att öka. Här måste alla kommunala och privata bostadsföretag bjuda till och upplåta låt oss säga
10 procent av alla lägenheter som omsätts till en kommunal förtursförmedling som, med hjälp av höjda bostadsbidrag och hyresgarantier, riktar sig till de grupper som idag är utestängda från bostadsmarknaden. Dessa lägenheter bör finnas spridda i beståndet. Statlig stimulans för detta bör utgå.

10. Förenkla regelverken. Reformera riksintressesystemet och strandskyddsreglerna. Fortsätt förenkla byggregler så att kostnader kan pressas, flexibilitet och innovation uppmuntras.

11. Gör en extra satsning på småhus. Det är den boendeform som alla undersökningar visar är mycket efterfrågad men där nyproduktionen sjunker mest. Planläggning och regelverk måste främja uppbyggandet av nya trädgårdsstäder med bra kollektivtrafikförsörjning. Bromma och Enskede måste gå att skapa igen.

Dessa elva punkter borde kunna tilltala en bred riksdagsmajoritet och statsfinansiellt möjlig att hantera. Det finns också en hel del finansieringsmöjligheter inom bostadssektorn som kan plockas fram om dessa medel används till en helhetslösning av denna karaktär.

Ämnen

Bostäder Stefan Attefall Veidekke

---