Ekonomiprofessorn: Återinförd fastighetsskatt bättre än slopat ränteavdrag

Mats Persson, professor i nationalekonomi vid Stockholms universitet och ledamot av Nobelkommittén för ekonomipriset skriver:

”Allt fler debattörer kräver att skuldräntor inte längre ska vara avdragsgilla. Bankekonomer och fackföreningsekonomer, och även en del politiker, uttalar sig i medierna och säger att avdragsrätten bör avskaffas, eller åtminstone starkt begränsas.
Av debattörerna skulle man kunna tro att det bara finns fördelar med en sådan reform, men hur är det med den saken egentligen?

Ett av argumenten för att avskaffa avdragen sägs vara att vi måste komma till rätta med bubblan på fastighetsmarknaden. Detta är dock ett konstigt argument, av två skäl. För det första är avdragsrätten för räntor långsiktigt verkande. Den lämpar sig därför inte för att bekämpa kortsiktiga fluktuationer på marknaden, som bubblor – såvida man inte har tänkt sig att återinföra avdragsrätten vid någon annan tidpunkt då fastigheterna bedöms som alltför låga, det vill säga då vi har fått en ”negativ bubbla” (och det har man nog aldrig tänkt sig).

För det andra är uppkomsten av bubblor på fastighetsmarknaden i sig inget problem; problemen uppstår när bubblorna spricker. Då kan det bli stora förluster för bankerna, med kriser på kreditmarknaden som följd. Men om vi har en bubbla just nu (vilket många påstår) och därför avskaffar avdragsrätten just nu – ja, då skulle ju bubblan definitivt spricka, eftersom många låntagare då skulle få det svårt att klara av sina räntekostnader.

Nej, om man vill bekämpa en bubbla med minskad avdragsrätt bör nog detta göras medan bubblan håller på att byggas upp och inte när den har nått sitt maximum. Och då ska man också vara beredd att återinföra avdragsrätten när en ”negativ bubbla” uppstår.”

”När den borgerliga regeringen 2007 avskaffade fastighetsskatten uppstod en asymmetri; en stor del av avkastningen på villor (nämligen värdet av de boendetjänster som villan genererar) blev plötsligt skattefri, medan skuldräntorna fortfarande var fullt avdragsgilla.

Och asymmetrier i skattesystemet skapar alltid problem – i detta fall en kraftig prisstegring på villor (som dock inte var en bubbla, utan en rationell prisanpassning till den avskaffade fastighetsskatten). Om man strävar efter symmetri i beskattningen borde man kanske därför också minska ränteavdragen?

Det låter rimligt, men resonemanget är inte vattentätt. Om man försöker bekämpa en asymmetri genom att införa en annan asymmetri är det nämligen inte säkert att problemen försvinner. De kanske tar bara annan gestalt. Och att avskaffa avdragen för skuldräntor skapar onekligen en ny asymmetri, eller egentligen flera.

Den kanske viktigaste asymmetrin har med rättvisa att göra. Om skuldräntor inte längre är avdragsgilla blir det dyrare att köpa villa med lånade pengar.

Det drabbar de hushåll som inte har något eget kapital, medan rika hushåll med eget kapital inte påverkas. Vi kommer då att få en större social skiktning i boendet än vi redan har: rika människor kommer liksom i dag att finna det förmånligt att bo i villa eller bostadsrätt, medan fattiga hushåll i större utsträckning hänvisas till hyresmarknaden. Och eftersom hyresmarknaden av välbekanta skäl inte fungerar i Sverige i dag innebär reformen ett slag mot de mindre kapitalstarka.”

”En avskaffad avdragsrätt för villalån är därför ingen enkel sak, och den återskapar definitivt inte symmetrin i villabeskattningen. Betydligt enklare vore det då att återinföra den gamla fastighetsskatten.

Men det är politiskt impopulärt – villaägarna är starka lobbyister – och måste göras försiktigt, på lång sikt.”

Ämnen

Sverige Mats Persson

---