Detta är en krönika. Åsikterna nedan är skribentens egna.
"Putins vedervärdiga krig mot Ukraina har lett till att byggnader och infrastruktur motsvarande 150 miljarder förstörts fram till 1 september 2023, enligt estimeringar från Kievs School of Economics. En decimering av hela städer som lett till en "Marshallplan" liknande satsning där bland annat FN etablerat programmet UN4Ukrainiancities för att återuppbygga hela städer. Där det inom EU görs enorma bransch expos och handelskammare pratar om hur marknaden ska förenas med den Ukrainska. Även på instagram florerar det reklam med uppmaningen om att "investera i återuppbyggandet av Ukraina". En uppslutning som helt enkelt finns på både makronivå och mikronivå.
Att "återuppbygga" Ukraina anses vara en inneboende moralisk skyldighet och en enorm ekonomisk möjlighet för Sverige. Något som vår bygg- och fastighetsbransch varit snabb med att positionera sig för. En självklarhet är det också att det som aggressorn och diktaturen Ryssland förstör, ska återuppbyggas hållbart och klimatsmart.
Men i frågan om demokratiska Israels krig mot Gazaremsan och dess framtida återuppbyggnad hör jag dock inga rop? Hur kommer det sig? Bryr vi oss inte om Plastiniernas missöde till samma grad som Ukrainarnas? Eller är det helt plötsligt mer "komplext" när det gäller mellanöstern?
Det borde inte, kan man ponera, vara någon större skillnad då Sverige är en sekulär demokrati som bygger på värderingar baserade på mänskliga rättigheter. Och komplext är det inte när människor dör och platser görs obeboliga? Oavsett om det är i Gazaremsan, Västbanken eller Ukraina?
Hur går egentligen tankegångarna inom bygg- och fastighetsbranschen? Är det inte lika intressant att mobilisera samhällsbyggnadssektorn för att bygga upp ett sönderbombat Gaza? Eller är det för att Palestinierna inte kan betala för sig?
Eller kan det vara så att svenska bygg- och fastighetsbranschen bidar sin tid tills dagen är kommen då Israel imperialistiskt kan genomdriva sina skamlöst spridda idéer om ett "stor-Israel"? Något de gör sig skyldiga till i både demonstrationer, mässor, konferenser och politiskt, samt tillrättavisats av brottmålsdomstolen i Haag?
Vad försöker vi göra för att stoppa denna totala utplåning av de urbana miljöer i Mellanöstern till den grad att FN kallar det för “Domicide"? Enkelt översatt till förstörelse av urban miljö med syfte att göra det obeboeligt.
När vi inte erbjuder Palestinierna samma hjälp, som i 75 år försökt kräva sin rätt i likhet med den rätt Ukrainare kräver idag - vad säger det egentligen om oss som vill återuppbygga Ukraina? Att vi är giriga möjlighetssökare? Som vill sko sig på andras missöden? Eller agerar vi efter en moralisk kompass?
Som svensk med rysk och irakisk bakgrund vill jag iallafall se ett omedelbart stopp mot båda dessa krig och reparationer från aggressorn. Oavsett om det är en demokratisk eller diktatorisk aggressor. De som flytt ska få återvända hem till hem som återuppbyggs, oavsett om de återfinns i Ukraina eller Gazaremsan.
Jag gör inte skillnad på folk och folk som lider. Gör du?"
Robin Rushdi Al-sálehi, utbildad samhällsplanerare och hållbarhetsspecialist, samt grundare av lokaldelningsplattformen Vakansa.se
Presenteras av CDVI
Presenteras av Fastighetsägarna Service
Presenteras av Aros Kapital
Presenteras av Fastighetsägarna Service
Presenteras av Brandskyddsföreningen
Transaktioner Hur blir transaktionsåret 2025, vilka faktorer kommer ha störst påverkan för dess utvecklingen, vilka segment blir heta respektive kalla och vilken roll kommer utländska aktörer spela på den svenska transaktionsmarknaden? En panel bestående av Erik Nyman, JLL, Peter Wiman, EY, Maryrose David, Savills, och Adam Tyrcha, Newsec, ger sin bild av transaktionsåret som står för dörren.
Kommentera
När du lämnar en kommentar måste du uppge e-post, den används endast till att informera dig om svar på din kommentar och visas inte för andra besökare.