Så här resonerar rätten

Juridik Läs här om hur Hovrätten resonerar kring Erik Paulsson och de andra inblandade.

Publicerad den 30 Oktober 2013

Hovrätten konstaterar att den förre stadsdirektören Sune Reinhold, som var den ende som dömdes i tingsrätten, har gjort sig skyldig till brott.

Sune Reinhold avled i somras och rätten resonerar kring Reinhold för att kunna ge underlag till vidare resonemang kring de övriga åtalade.

Hovrätten menar att Reinhold som stadsdirektör måste ha insett att det besked som han fick vid mötet i Båstad i juli 2007 om att han skulle vara berättigad till en ersättning om 25 000 kronor i månaden för en bisyssla (ett extraknäck) måste förankras på ett formellt sätt i kommunen, vilket han inte gjort.

Rätten skriver:
Sune Reinhold har vidare uppgett att han ägnade i vart fall 8-10 timmar i veckan åt konsultuppdragen. Ändå har han underlåtit att anmäla denna bisyssla, och detta trots att han varit involverad i det arbete inom kommunen som pågick under år 2008 och som syftade till nya riktlinjer för anmälan av bisysslor. Han kan dessutom inte ha varit helt okunnig om reglerna om bisysslor i lagen om offentlig anställning.

Den invändning som har gjorts om att underlåtenheten att förankra konsultuppdraget berott på slarv eller misstag är knappast övertygande. En person som Sune Reinhold med så lång erfarenhet av höga och viktiga tjänster i offentlig verksamhet är självfallet väl medveten om att större extrauppdrag, inte minst om de arvoderas, måste godkännas av chefen och att lämpligheten av ersättningar vid sidan av lönen inte sällan kan ifrågasättas på goda grunder.

Den omständigheten att Sune Reinhold förefaller ha velat dölja ersättningen talar också för att han förstått att den skulle kunna ifrågasättas.

Hovrätten finner sålunda att Sune Reinhold redan i samband med Båstadmötet år 2007 måste ha insett att den där begärda och godtagna ersättningen skulle avse arbete som hade samband med hans tjänst som stadsdirektör och att den kunde vara att betrakta som en otillbörlig belöning. Förhållandena hade inte förändrats när han senare lät registrera Sure Konsult AB och började fakturera Råstabolaget. Hovrätten finner därför, såvitt gäller åklagarens ansvarspåstående avseende Sune Reinhold, att även det subjektiva rekvisitet för brott är uppfyllt.

Eftersom Sune Reinhold har avlidit, saknas nu anledning att pröva om den brottsliga gärningen har varit av normalgraden eller om brottet är grovt. Någon straffpåföljd ska, som tidigare nämnts, av samma anledning inte heller bestämmas. Bedömningen här har bara betydelse för prövningen av åklagarens förverkandeyrkande.

Hovrätten förpliktar Sure Konsult/Sune Reinholds dödsbo att återbetala 906 250 kronor till staten, pengar som utgör förverkat värde av brott. Åklagarens yrkande om kvarstad ogillas dock.

Lars-Erik Salminen
Mot bakgrund av det nära samarbete som under de aktuella åren förekom mellan Lars-Erik Salminen och Sune Reinhold förefaller det märkligt att de inte kommit att samtala närmare om Sune Reinholds engagemang i Arenaprojektet vid sidan av ordförandeskapet i styrelserna. Åklagaren har emellertid i sitt gärningspåstående fokuserat på vad som förekommit i samband med mötet i Båstad i juli 2007. Lars-Erik Salminen har uppgett att han då inte förstod att han deltog i ett beslut om ersättning till Sune Reinhold vid sidan av hans tjänst. Detta påstående framstår inte som en ren efterhandskonstruktion. På grund härav finner hovrätten, i likhet med tingsrätten, att det inte är visat att Lars-Erik Salminen insåg vilka konsekvenser hans handlande hade vid tillfället. Som tingsrätten har funnit ska han därför frikännas från ansvar för bestickning alternativt medhjälp till mutbrott.

Erik Paulsson
Erik Paulsson har gjort gällande att redan Anders Gustâv var av uppfattningen att Sune Reinhold skulle få en central roll i Arenaprojektet och att han skulle ersättas för det.
Han har också uppgett att det för hans del vid mötet i Båstad var viktigt att Anders Gustâvs efterträdare Lars-Erik Salminen också var beredd att godta att Sune Reinhold skulle få en extra ersättning för sitt arbete i projektet. Sune Reinhold var av central betydelse för att projektet skulle kunna löpa vidare på ett effektivt sätt och han var dessutom lämplig och skicklig enligt Erik Paulssons uppfattning. Som näringsidkare fann han det inte märkligt att Sune Reinhold skulle ha konsultersättning för sitt extraarbete. Det saknas, menar hovrätten, anledning att ifrågasätta dessa uppgifter. Även om Erik Paulsson måste ha förstått att Sune Reinhold skulle utföra vissa uppgifter som konsult som hade ett samband med dennes tjänst i kommunen, finner hovrätten att det inte är visat att Erik Paulsson insett att en ersättning av detta slag var otillbörlig, när kommunens företrädare Lars-Erik Salminen hade godkänt upplägget. Som tingsrätten har funnit ska åtalet mot honom också ogillas.

Lennart Daleke
Hovrätten instämmer i tingsrättens bedömning att det inte är visat att Lennart Daleke insett att den till Sune Reinhold utbetalda ersättningen, som han attesterat, var otillbörlig. Som tingsrätten har funnit ska även åtalet beträffande honom ogillas.

Christian Alexandersson
Till skillnad mot tingsrätten har hovrätten funnit att den ersättning som omfattas av de av honom attesterade fakturorna utgjort en muta, som Sune Reinhold mottagit. Christian Alexandersson bör, liksom Lennart Daleke, ha förstått att det arbete som Sune Reinhold utförde åt Råstabolaget hade ett visst samband med dennes tjänst i kommunen. Eftersom Christian Alexandersson hade upplysts av såväl Lennart Daleke som Erik Paulsson att ersättningen var godkänd av kommunen och de övriga delägarna, kan emellertid inte heller hans uppsåt anses omfatta otillbörlighetsrekvisitet. Den frikännande domen mot honom ska följaktligen stå fast.