Lättare för kommuner att ta ut avgift för gatubyggnad

Utredaren Lars Magnusson föreslår bland annat:

# Att en kommun ska få finansiera sina gatubyggnadskostnader med en avgift baserad på en taxa.

# Att förhandlingar om exploateringsavtal ska lagregleras och att kraven preciseras för när en kommun ska kunna lämna över ansvaret för allmänna platser och komplicerade anläggningar till enskilda fastighetsägare.

Avsikten är att minska krånglet och osäkerheten för inblandade parter, att tydliggöra ansvarsfördelningen och att därigenom öka förutsättningarna för snabbare processer och ett ökat bostadsbyggande.

Utredningen föreslår att en kommun ska få finansiera kostnader för anläggning och förbättring av gator och andra allmänna platser genom en avgift som baseras på en taxa, med va-taxan som förebild. Avgiften ska utgå som engångsavgift.

Avgifterna får inte överstiga kommunens samlade självkostnader för de anläggningar som den har en laglig skyldighet att ordna inom detaljplaneområden med kommunalt huvudmannaskap. Avgifter får dock inte tas ut för att täcka kostnader för sådana trafikleder, parker och andra allmänna platser som betjänar en övervägande del av kommunens bebyggelseområden.

Utredningen föreslår också att ägare till bebyggda fastigheter för huvudsakligen bostadsändamål som redan när detaljplanen antas har tillgång till gatunätet, blir betalningsskyldiga först när bygglov beviljas för tillkommande byggrätter enligt detaljplanen. På så sätt behöver inte alltid gatukostnadsuttaget drabba den nuvarande ägaren av fastigheten.

Lagreglering av exploateringsavtal för ökad insyn och bättre balans mellan parterna

I Sverige är - i motsats till många andra länder - exploateringsavtal som tecknas mellan en kommun och en byggherre om att genomföra en detaljplan inte lagreglerade. En effekt av att vissa frågor endast regleras i exploateringsavtal och inte i detaljplanehandlingar är att frågorna inte får någon allsidig belysning och inte blir föremål för någon direkt insyn för andra än för de parter som träffar avtalen. Ett annat problem är de förseningar i byggprocessen som avtalsförhandlingarna kan leda till.

Utredningen föreslår att exploateringsavtal lagregleras på motsvarande sätt som skett i många andra länder under senare år. Syftet är att bidra till bättre förutsägbarhet och balans mellan parterna och ökad insyn för allmänheten vid sådana förhandlingar.
En kommun bör så tidigt som möjligt, eller senast i samband med ett beslut om att påbörja en planläggning, offentliggöra sina avsikter med ett exploateringsavtal.

Gränserna för både kommunens och exploatörens ekonomiska och andra åtaganden bör bli tydligare genom nya bestämmelser i plan- och bygglagen för att uppnå bättre balans mellan parterna i förhandlingen. Exploateringsavtal bör behandlas på samma sätt som andra offentliga dokument i planeringsprocessen för att tillgodose kraven på ökad offentlighet och insyn i avtalen, menar utredaren.

Enskilt eller kommunalt ansvar för allmänna platser och anläggningar
Idag läggs ansvaret för allmänna platser eller för anläggningar på kvartersmark som allmänheten utnyttjar många gånger på enskilda fastighetsägare utan att det sker någon prövning i sak om detta är lämpligt.

Utredningen föreslår att premisserna för när en kommun ska kunna lämna över ansvaret för allmänna platser på enskilda fastighetsägare förtydligas. Det bör även ske en lämplighetsprövning för att förhindra att ansvaret för alltför komplicerade anläggningar förs över på enskilda fastighetsägare.

För att öka möjligheterna att kunna säkra allmänhetens tillgång till olika områden och för att kunna fördela kostnaderna på ett mer rationellt sätt bör kommunen också kunna ingå i en gemensamhetsanläggning utan att det ska krävas en koppling till en egen fastighet. Kommunen kan därmed bidra till kostnaderna för utförande och drift i den utsträckning som motsvarar allmänhetens användning av anläggningen.

Relaterade artiklar

• Byggprocesserna ska förenklas
• Regeringen tillsätter byggutredning

Ämnen

Juridik Stefan Attefall Lars Magnusson

---